Beskrivning
Den 22 juli 2011 genomförde Anders Behring Breivik en terrorattack i Norge som dödade sjuttiosju människor. Attacken var politiskt motiverad och hade som mål att försvara den norska nationen och den västerländska civilisationen mot muslimers, feministers och kulturmarxisters förment destruktiva inflytande. Men vem var egentligen terroristen Breivik? Otaliga journalister, forskare och författare har sökt besvara den frågan, ett sökande som ofta tagit dem djupt in i människan Anders liv. De har letat efter bakomliggande orsaker och funnit dem i barndomens trasiga familjerelationer, ungdomsårens utanförskap och vuxenlivets misslyckanden på arbetsmarknaden och i kärleksrelationerna.
Genusvetaren Mia Eriksson undersöker hur texter av bland andra Erika Fatland, Karl Ove Knausgård, Toril Moi och Åsne Seierstad berättar om Breivik. Utifrån teorier om det affektiva läsandet och genusvetenskapliga perspektiv på maskulinitet, sexualitet, vithet och ålder frågar hon sig vad dessa berättelser gör med den som läser dem. Varför blir det exempelvis viktigt att berätta att Breivik använde smink eller att vissa av hans vänner trodde att han var homosexuell? Vad menar dessa texter att vi kan lära oss om terrorism och våld genom att skriva fram sådana detaljer?
Men det handlar också om etiska förhållningssätt till berättelser om våld, terrorism och död. Kan en detaljerad våldsbeskrivning någonsin fylla en etisk funktion eller är den dömd att läsas som sensationell underhållning? Berättelserna om Breivik känns i hela kroppen, men vad gör dessa känslor? Och vad är relationen mellan en känslosam läsupplevelse och det etiska kravet på en mer rättvis, jämställd och icke-våldsam värld?
Mia Eriksson är född 1983 och verksam vid Göteborgs universitet. ”Berättelser om Breivik. Affektiva läsningar av våld och terrorism” är hennes doktorsavhandling i genusvetenskap.
