Beskrivning
”Mandråpare. Horkarl. Tjuf. Lögnare. Syndare. // J. Tankar. Ord. Och. Gärningar.” Så lyder två rader i författaren och prästen Brynolph Hallborgs gravdikt i så kallad stenstil över prästen Hans Bjugg. Under 1700-talet var det vanligt att man belackade varandra i ett slags poetiska tweets som sedan spreds i avskrifter. Ofta skedde det i gravdiktens form. Författarna till dessa poem var inriktade på att fullständigt och slutgiltigt förinta sina forna antagonister. Om de döda allt annat än gott bygger på flera års grundforskning i arkiv och ger en ny bild av den tidigmoderna svenska gravpoesin.
Daniel Möller (f. 1974) är professor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Han har tidigare skrivit en bok om djurepitafier från 1600- och 1700-talen och forskat om Olof von Dalins och Gunnar Ekelöfs pekoralpastischer. Tillsammans med Niklas Schiöler har han redigerat antologin Svensk poesi (Albert Bonniers förlag, 2016). Han har även, tillsammans med Mats Malm och Alison Sharrock, redigerat boken Metamorphic Readings. Transformation, Language, and Gender in the Interpretation of Ovid’s Metamorphoses (Oxford University Press, 2020).
Om Fänad i helgade grifter : ”Möllers bok [är] behagligt gammaldags i sin sakligt redovisande lärdom – det slags beläsenhet som bottnar i källorna […].” Malte Persson, Sydsvenskan
Om Svensk poesi: ”Redaktörernas insats är berömvärd, resultatet högst efterlängtat. Detta är den första stora svenska poesiantologin som på allvar vänder sig lika mycket till nybörjaren som litteraturstudenten och forskaren. Den är snygg också. Sätt den i handen på varenda skolelev.” Magnus Bremmer, Svenska Dagbladet
Om Rolldiktningens poetik: ”Olof von Dalin är värd uppmärksamhet och Daniel Möller visar med entusiasm hur intressant och rolig hans diktning kan vara. Möller har med sin bok öppnat en ny dörr i studiet av den tidigmoderna svenska tillfällesdiktningen.” Lars Burman, Samlaren
”Möller belyser […] förtjänstfullt en ännu outforskad del av Olof von Dalins omfattande författarskap och lyckas levandegöra Dalin genom att visa på författarens humor […]. Möller lämnar på så vis ett välkommet och betydande bidrag till Dalinforskningen, men också till diskussionen om tidigmodern självframställning […] och rolldikten som modus.” Jennie Nell, 1700-tal
